En nedrans förkylning har tagit sig in i min gravida kropp. Det känns att förkylningen tar på extra mycket på kroppen än vad det gjorde innan jag var gravid. Hoppas att det är ngt som oss över fort!!
Bild lånad från vardguiden.se
Jag går nu in i vecka 9, om jag inte har fel (9+0)
Vecka 9
Embryot är nu ungefär två till tre centimeter långt. Det börjar få ett ansikte med ögon och öron och huvudet har fått en nacke. Anlagen till näsan börjar synas. Fingrarna har växt ut längre och simhuden mellan dem börjar försvinna. Tårna håller också på att utvecklas. Den svans som tidigare fanns i embryots ryggslut försvinner nu.
De inre delarna av könsorganen, äggstockar eller testiklar, finns redan. Det yttre könsorganet bildas nu ur två veck och en liten könsknopp ovanför dem. Nu i början ser det likadant ut hos alla foster vare sig de är pojkar eller flickor.
Hjärnans och nervsystemets utveckling går framåt med god fart.

Bild och text lånad från: http://www.1177.se/
Jag gör nog en rätt stor miss, då jag varje dag i princip är inne på olika sidor och kollar information om olika saker man kan fundera över under graviditeten. Det står olika information på alla sidor om t.ex missfall eller graviditetsvecka. Jag skulle följt barnmorskan tips om att bara följa en sida: http://www.1177.se/Tema/Gravid/
Men det är ju så svårt… att inte kolla runt alltså.
Jag vet inte om det är onormalt, men min sexlust är lika med obefintlig. Nu senast då jag och min sambo hade sex så grät jag. Jag vet inte varför, kanske för att jag inte var sugen + att man får för sig att fostret skadas. Eftersom att all rädsla på missfall finns där nu innan vecka 12 är här. Någon som känner igen det under sin graviditet?
Det kommer att gå bra! Den inställningen vill jag ha! Jag gör allt för att det ska gå så bra som möjligt. Jag menar jag ska ha en månads uppehåll med sötsaker nu, jag äter bra kost, röker och dricker ej. Tar dessutom folsyra. Vad mer kan man göra liksom?
Men den längtan jag har att berätta det för t.ex bröderna. Min ena bror frågade för några månader sen ’när kommer det kusiner då?’ Och bara ringa och säga ’Hej, du ska bli morbror’ 🙂 Åh, vad jag längtar!!!
En annan relativt jobbig sak enligt mig själv är att inte kunna berätta för mina nära vänner och föräldrar, eftersom det är för tidigt. Vi har bestämt oss att berätta v. 12. Men som det är nu så vill jag bara SKRIKA ut det! När jag träffar dem vill jag så gärna berätta!
De som vet är min mamma, pappa, 2 av mina vänner som har barn och min sambos mamma.
Jag hoppas att tiden fram till den 3-4 maj går fort!
Jag är för er som ej vet i vecka 8+3 nu.
Hoppas ni har en trevlig påskledighet!
Fortfarande känner jag en blandning av flera känslor. Först en lycka över att det är en bebis som växer inom mig, och att jag längtar tills jag ska berätta nyheten för allmänheten (vecka 12)
I nästa stund tror jag inte ens att jag är gravid, och att symptomen är inbillning osv. Och det värsta… missfalllsrisken….
Men: jag dricker inte alkohol, tänker på att äta nyttigt och att röra på mig. As låt för att det ska gå bra! Det kommer gå bra!
Jag undrar hur mycket jag läst om den veckan jag är i, vad man får äta osv under de veckor som varit. (det lär väl fortsätta?) 😉
Busade min kompis lilla tjej idag, då längtar man lite… och hoppas att de kommande 4 veckorna ska gå fort. Så vecka 12 är här och risken för missfall minskas drastiskt. Samt då man kan berätta för allmänheten om nyheten…. 😉

Bild lånad från vardguiden.se
Allting är fortfarande overkligt. Jag tror verkligen inte att jag är gravid. Det har gått ungefär 2 veckor sen jag/vi fick reda på att jag är gravid. Om jag räknat rätt så går jag idag in i vecka 8.
Eftersom att min sista mens första dag var den 9:e februari. Det borde stämma va?
Jag tror inte att jag är gravid, även fast jag:
*tog ett clearblue digital test som visade att jag var gravid.
*är fruktansvärt trött hela tiden. jag har känt det extra mycket sen i måndags.
*har humörsvängningar
*känslig (jag är känslig i vanliga fall, men märker att det är lite värre nu 😛 )
*har haft ömma bröst flera veckor
Någon mer som känner igen sig i detta?? Vi ska iaf till barnmorskan nästa vecka. Då kanske det blir mer verkligt? Hoppas det 😉

